h1

kaos!

mars 18, 2008

Då kan man väl säga att dagen man bävat för har kommit, min farfar har legat på sjukhuset en tid för diverse krämpor, inget konstigt med det i sig med tanke på hans sjukdomsbild, diabetiker etc etc.
Far min ringde på eftermiddagen, redan då jag såg att jag precis missat samtalet fick jag som en stor klump i hjärtat då min far aldrig i princip ringer på dagarna om det verkligen inte hänt något …. Farfar ligger tydligen inför sin sista vila, känns knas att ens behöva acceptera det hårda beskedet, men detta är ju livets gång så vad ska man säga …
Har försökt ringt in folk som kan tänkas att ställa upp vid kort varsel, men får inget svar, det enda jag hoppas på att min kollega och gäng kan gå en man kort, har iofs inga större förväntningar på det … Samtidigt som jag vill till sjukhuset för att få träffa min farfar så vet jag inte om jag skulle orka det, då jag vill behålla minnet av min gamla goa häftiga stålfarfar, eller min, han är ju så klart farfar till mina syskon också…
Mina känslor är bara så otroligt jävla splittrade då jag inte vet hur jag ska göra, elelr säga, eller tänka …

Känns oavsett vad jag tänker och känner så blir det fel åt något håll… Jag kommer ångra om jag inte åker dit, jag kommer ångra att jag åker dit o troligen få minnas de dåliga, trots alla goda minnen man har …
Det ska väl ordna sig förstår jag, förr eller senare …. kom väldigt olägligt då man ska iväg på en resa med gänget och så inom en vecka ……… Hm, orkar inte sitta här, finner ingen ro riktigt oavsett var jag är …

*suckar*

Annonser

2 kommentarer

  1. Jag älskar dig Fredrik!
    Jag tror jag förstår hur du känner, men jag tror ändå att de gamla goda minnena från din farfar kommer väga upp det minnet du får av en farfar som är jättesjuk. Men jag förstår att det är ett jättesvårt beslut. Jag kom för sent till min farmor när hon låg inför döden, hon hade redan hunnit avlida när jag kom dit, men jag ångrar ändå inte att jag åkte dit. Det är så jag kände och känner, men alla fungerar ju på olika sätt. Som sagt, jag förstår att det är ett jättesvårt beslut och att du har en svår tid framför dig…
    Jag tänker på dig!!!
    Många kramar!!!!


  2. vad jobbigt har varit med om sånt jag med. Men man får vara glad för att dom har haft ett bra liv



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: